Den nakna sanningen om Förkrigsklassen

Den nakna sanningen om Förkrigsklassen eller sången om de tio små indianpojkarna.

Tanken med denna krönika om tävlingsåret 2009, är att inte bara göra en kort och formell
summering av alla tävlingsresultat, utan försöka komma lite mer in på bara skinnet i vad som
händer och sker i förkrigsklassen under ett år av tävlande. För utomstående kan det verka som allt är frid och fröjd i och utanför depån. Samt att alla förare i förkrigsklassen går runt med ett brett leende och har ett bekymmersfritt liv. Det stämmer i stora drag, men det finns dunkla sidor av intriger, maktkamper, sammansvärjningar, konspirationer, svek, avund och tjyv och rackarspel som gömmer sig i kulissen och det är just detta som undertecknad också tänkte lyfta fram i denna årskrönika.

Efter regn kommer sol…

Efter flera år med regn och rusk på våra tävlingar, så fick vi äntligen se ett tävlingsår som bjöd på vackert väder, men som Ni säkert vet, så rör det hela sig kring att tävla med sina
förkrigsklenoder. Detta fick vi tyvärr se mindre av i solens år. Det var ett år med mycket
maskinella problem. Man skulle kunna jämföra året med sången om de Tio små indianpojkarna och så var det bara... Åren i regn o rusk var i stort sett maskinellt problemfria för merparten av oss förare, men i detta lagomland så får det uppenbarligen inte vara två goda ting samtidigt! Jag tror dock att man vågar påstå i detta otursföljda gäng "är det inte regn, så är det motorhaveri". Frågan är vilket som är bäst att föredra? -båda, kanske!

Som nämnts ovan, så fick inte så många av oss racerförare njuta av det fina vädret eftersom de tvingades in i det mörka garaget för att reparera allehanda mekaniska problem. Vissa av oss fick dock en liten bonus och blev lite bruna, dock inte av olja/fett som brukligt, utan av ren och skär sol.

Slutligen kan också nämnas att tävlingsåret 2009 var första året där vi konsekvent använde handikappsystemet ifrån 30-talet.

För en oinvigd, så handlar handikappsystemet inte om att de förare som är över 60 får använda en rullator ifrån 30-talet för att ta sig emellan tävlingsbilen och fikabordet i depån. Nej! Tanken med detta gamla handikappsystem är för att skapa en bättre rättvisa mellan de olika biltyperna. Vissa bilar har mer hästkrafter än andra och genom att ge olika biltyper tidsfördröjning vid start, så gör det att bilarna bör nå målgången ungefär samtidigt. Det är för ju för väl att handikappsystemet inte handlade om rullatorer för +60-åringar, -Herrejösses vilken kaos det skulle bli i depån, med tanke på att 97% av alla förarna är över 60. De resterande 2% är väldigt nära 60.

Här följer en sammanfattning av årets tävlingar inom och utanför Nordisk Cup.

Jakriborg Prix 2009 21 Maj.

Jakriborg är en regularitetstävling. Jakriborg Prix är traditionsenligt den första tävlingen där vi får möjlighet att blåsa ur gammal sot och känna på alla förbättringar samt reparationer som är gjorda under vintern. Jakriborg Prix har också traditionsenligt haft inslag av regn och rusk, vilket har varit en positiv förberedelse inför resten av tävlingssäsongens normalt dåliga väder. I år var trenden bruten och det visa det sig att Jakriborg Prix lade grunden för resten av årets fina väder, men det var också här det började med de första maskinella incidenterna. Magnus Neergård fick tidigt motorproblem och fick avbryta tävlingen. Och plötsligt var de bara 9...

JB_2009_Bara9

Här är en kort summering av tävlingsresultaten.

Tävlingen kunde knappast blivit bättre. Solen stod högt på himmelen, humöret var på topp hos både förare, funktionärer och publik. 14 förare bjöd upp till fin och gentlemannamässig körning. Publiken var i extas när det bjöds på fart och uppställ i kurvorna, men det är inte farten som räknas utan jämnhet på varje varv. Med detta som bakgrund så vill vi lyfta fram vinnarna i Jakriborg Prix 2009. Det var en hård kamp om pallplatserna och endast 2 hundradelar skilde mellan 1:an och 2:an.

Vinnarna blev:

  1. Einar Budde, Austin Seven Special 1933
  2. Bengt Dahlgren, MG Magnette 1933
  3. Anders Nilsson, MG PA Special 1935

JB_2009_Budde

Priset för snabbaste varv gick till Jan Hansson, Bugatti T35B.

JB_2009_Snabbaste Varv

Sturup Race Way 22-23 Maj

Sturup _2009_2bilder

Tävlingen på Sturup Raceway var ett "litet" undantag vädermässigt, eller mer det väder vi är vana vid. Tyvärr var det också" litet" deltagande, endast tre bilar. Sturup Raceway är en
trevlig, men en krävande bana både för bil och förare. Det regnade lite, men vi klarade oss
ifrån att bli alltför blöta. Dock hade Janne Hansson´s Bugatti: problem både med vattenpumpen samt oljetrycket. Oljetrycket försvann i högerkurvorna, men kom tillbaka på rakan. Sämre var det med vattenpumpen som havererade totalt och behövdes bytas. Detta föranledde till att Janne Hansson inte kunde delta på Gälleråsen. Och så var de bara 8:a...

Kort summering av tävlingsresultat

Vinnarna blev på lördag och söndag:

  1. Per-Olof Håkansson, Bugatti T51 1930
  2. Janne Hansson, Bugatti T35B
  3. Glenn Billqvist, Riley TT Sprite (replika) 1935

Gälleråsen 13-14 juni (Velodromloppet)

Gallerasen _2009_2Bilder

Det var den 12:e upplagan av Velodromloppet i modern tid och totalt 230 bilar deltog.
Gälleråsen gick i solens tecken och det var stor uppslutning med sex bilar och med stor
dominans av Riley till en början. Gälleråsen 2009 går nog till historien med störst antal
haverier under en och samma tävling.

Per-Olof Håkansson hann bara köra tidsträningen innan vattenpumpen havererade och så var de bara 7... Roland Haraldsson körde på lördagen utan problem, men inför söndagens tävling upptäcktes ett haveri i drivningen till magneten och så var de bara 6... Magnus Neergård upptäckte på söndagen att det inte stod helt rätt till med motorn och körde på försiktighet i resten av tävlingen, men problemet med motorn var större än så. Det visade sig efteråt att motorn måste rivas och så var de bara 5…

Kort summering av tävlingsresultat

Vi tillämpade samma startförfarande som på den tiden det begav sig, det vill säga att bilarna släpptes i etapper. Tanken med detta gamla handikappsystem var som nämnts tidigare, att bilarna skulle nå målet ungefär samtidigt och det stämde förvånande väl.

Vinnarna på lördagen:

Vi tillämpade samma startförfarande som på den tiden det begav sig, det vill säga att bilarna släpptes i etapper. Tanken med detta gamla handikappsystem var som nämnts tidigare, att bilarna skulle nå målet ungefär samtidigt och det stämde förvånande väl.

  1. Magnus Neergård, Riley Brookland 1930
  2. Roland Haraldsson, Riley Brookland 1928
  3. Jonny Karlsson, Ford A Racer 1930

Vinnarna på söndagen

  1. Glenn Billqvist, Riley TT Sprite 1935 (replika)
  2. Jonny Karlsson, Ford A Racer 1930
  3. Magnus Neergård, Riley Brookland 1930

Viktigt och glädjande att nämna är att Magnus Neergård fick motta RHK´s vandringspris i år för sitt aldrig sinande engagemang inom RHK och i vår förkrigsklass. Vi alla lyfter på kepsen och gratulerar Magnus till Ronnie Peterson´s vandringspris

Gallerasen _2009_Vandringspris

Svensk Sportvagns Meeting 2009 3-5 juli

SSM_2009_2Bilder

Svenskt Sportvagns Meeting kördes för 36:e året i rad. Tävlingen kördes i en stekande hetta på Ring Knutstorp. Det var rekordmånga deltagare, närmare 300 bilar på startlinjen vilket gör detta till Sveriges i särklass största racertävling. 2500 personer kom och tittade på.

Förkrigsklassen har som traditionsenligt den största uppslutningen på SSM. Vi var 10 bilar var av 4 danska MG T-type. Redan innan tävlingen började, så visade det sig att Jonny Karlsson´s Ford A Racer hade ett löst ventilsäte, vilket innebar att han inte kom till start och så var de bara 4:a... Bosse Lindgren fick motorproblem på de sista varven på söndagen och så vad de bara 3…Som väl var så var det de enda incidenterna och hela helgen var en härlig motorfest i ett strålande väder.

Ooops! Höll nästan på att glömma incident med Janne Hansson och hans bensinläckande Bugatti. Alla förare gjorde sig redo att köra ut för line-up i sista heatet. Helt plötsligt såg vi att det var panik i Janne Hansson´s Bugattiteam. Bensinen forsade ut på mar---, jag menar på uppsugningsmattan. Vi andra började sakta köra ut på banan. Pulsen stegrade och snart fick Jannes ansikte samma färg som hans blekröda overall. Efter en snabb nermontering av förgasaren, konstaterade Janne att det var hål i flottören. Janne som är en handlingens man, hittade en skruv och den använde han för att täta flottören. Janne hann precis komma ut på banan när startfältet drog igång. Jannes puls var uppe i 190 och det gick det också i loppet. Eftersom flottören sjönk till botten av skruvens tyngd, så var det bara
full gas som gällde. Handikappsystemet gjorde att vi fick uppleva racing när det är som bäst dvs. kamp om pallplatserna in på det sista varvet och metrarna. Dock drog Janne det längsta strået och vann. Det var han väl värd efter den panikfyllda incidenten.

Kort summering av tävlingsresultat

Vinnarna på lördagen:

  1. Per-Olof Håkansson, Bugatti T51 1930
  2. Janne Hansson, Bugatti T35B
  3. Jörgen Witting, MG TA 1935

Vinnarna på söndagen:

  1. Janne Hansson, Bugatti T35B
  2. Per-Olof Håkansson, Bugatti T51 1930
  3. Glenn Billqvist, Riley TT Sprite (replika) 1935

Baltic Classic Car Race 17-18 Juni

Baltic Classic Car Race är en regularitetstävling som körs inne i Karlshamnscentrum. Detta
stadslopp är en riktigt trevlig tävling. Att det sedan är Östersjöfestival i staden samtidigt gör hela arrangemanget ännu trevligare. Vädret under själva tävlingen var inte det bästa och en störtskur som heter duga gjorde att tävlingen stannade upp under 5-10 minuter. Efter att ha vridit ur strumporna, vattenkammat håret och tömt hjälmen, så var det bara att fortsätta tävlingen. Det var nog 5-6 Förkrigsbilar om man räknar in 20- och 30-tals personbilar som deltog i tävlingen. Dessutom ställde Claude Teisen-Simony upp med sin fina "Förförkrigsbil" ifrån 1913, Bugatti T 11.

Baltic _2009_T11

Förförkrigsbil! Ja! Vad skall man annars säga om en bil som är tillverkad före både 1:a och 2:a världskriget, men efter 30 åriga kriget? Hur som helst så var det en jämn och spännande uppgörelse förare emellan.

Vinnarna blev efter en mycket jämn kamp:

  1. Leif Molin
  2. Rickard With
  3. Sven Paulsson

Baltic _2009_Vinnare

Baltic _2009_Effy _Riley

Rickard With´s Effy och Glenn´s Riley

Baltic _2009_Ekipage

Trevligt ekipage: Ford -36:a Stockcar + dragbil

Copenhagen Grand Prix 1-2 augusti

Upptakten till deltagandet i Copenhagen Grand Prix började redan på Svensk Sportvagns
Meeting där Jacob Vigelsö och Ole Markusen som är ansvariga för CHGP uppmuntrade oss
att delta i årets upplaga av CHGP. De lovade oss bra villkor och gentlemannamässig körning. Janne Hansson tog ansvaret för att stämma av intresset inom den Svenska förkrigsklassen. Det fanns intresse, men med tanke på allt maskinhaveri och andra åtagande, så blev det till sist Janne Hansson och Glenn Billqvist som anmälde sig till CHGP.

Copenhagen Grand Prix är ett stadslopp i centrala Köpenhamn. Man måste villigt erkänna att Copenhagen Grand Prix är en stor motorfest och allt runtomkring gör Copenhagen Grand Prix till en av det största och trevligaste tävlingarna i Norden Förkrigsklassen bestod av ett tiotal bilar. Det var sjukt många MG-bilar. Det var TA, TB, TC, TD, TBC . Där var en Bugatti, en Riley och en Citroen B11. Lördagens och söndagens tävlingar avlöpte bra, för de flesta förarna. Dock hade undertecknad problem med bromsarna. När jag väl fick rätsida på bromsarna, så fick jag problem med tändningen och fick avbryta tävlingen och så var de bara 2… Bättre gick det för Janne Hansson som genomförde tävlingen utan några större problem. Det enda var något med en försvunnen skruv. Gissar att det var den som satt i flottören! Det blev dock ingen pallplacering för Svenskarnas del.

Vinnare i Förkrigsklassen är:

  1. George Edney, MG TB 1939
  2. Jonathan Harmer, MG TF 1953
  3. Nicolaj Hansson, MG TC 1946

Någon ställer sig kanske frågan MG TF 1953? - slutade inte 2:a världskriget 1945? Och är inte förkrigsklassens bilar upp till 1945? Ni har alldeles rätt, men det tillämpas inte i CHGP. Den enda slutsatsen man kan dra, är att det fortfarande tvistas om när 2:a världskriget slutade? Själv läste undertecknad för många år sedan, att det fann kvar en Japansk soldat kvar på ön Okinawa som dessvärre inte visste att kriget var över 1945. Och han fortsatte kriget på egen hand fram till 1974. Det kanske är denna händelse som ger möjlighet till en fri tolkning om förkrigsklassen? - vad vet jag! Man är ju bara en enkel racerförare! Detta skulle kunna innebära att vi kanske får se en Ford Escort eller Opel Ascona i Förkrigsklassen 2010.

Ett par bilder ifrån CHGP "Förkrigsklassen"

CHGP_2009_King

Andy King i sin MG K3

CHGP_2009_Hansson

Janne Hanson

CHGP_2009_Billqvist

Glenn Billqvist

Falkenberg. 18-20 september

När det var dags för tävlingen i Falkenberg, så fanns det knapp några indianer kvar, eftersom de försvann en efter en under tävlingssäsongen. Dessutom valde Midget-gänget att åka till England och tävla, så heatet blev inte tillräckligt stort och förkrigsklassen fick ställas in. Detta var tråkigt, för några av oss hade tänkt göra upp om de tre pallplatserna. Med facit i hand, så kunde allt ha avgjorts på Falkenberg. Det skiljde bara 6 poäng mellan 1:an och 2:an och endast 2 poäng mellan 2:an och 3:an. En brusten vattenpump eller en uppgiven oljepump kunde ha ändrat världsordningen, men i och med den inställda klassen, så avgjordes Nordisk Cup redan i Svensk Sportvagns meeting på Knutstorp den 3-5 juni. För tredje året i rad, så blev Per-Olof Håkansson slutsegrare och det är bara till och lyfta på
kepsen och gratulera. Här kommer slutställningen i Nordisk Cup 2009.

Slutsegrare i Nordisk Cup

  1. 30 poäng: Per-Olof Håkansson, Bugatti T51 1930
  2. 24 poäng: Glenn Billqvist, Riley TT Sprite (replika) 1935
  3. 22 poäng: Janne Hansson, Bugatti T35B

Nordisk Cup _2009_Slutsegrare

Summa summarum

Som nämndes tidigare så var det mycket maskinella problem och haverier i år. Båda Bugatti:na har haft problem med vattenpumpen, punkterad flottör och oljetryck,. Dessa problem var bagateller jmf med Riley:na som har/haft seriösa problem med lösa vippor, löst svänghjul, drivning till magnet, lacken har flagnat på framaxeln, olja på bromsarna, etc. Jonny´s Ford hade problem med löst ventilsäte och fick ett jack i kolven. Själv har undertecknad klarat sig ifrån större incidenter, men hade dock ett rekordsnabbt oljebyte på Knutstorp efter att ha kört av oljepluggen vid pålastning av Riley:n. Sedan kördes de flesta tävlingarna mer eller mindre utan bromsar, vilket innebar ett par snygga piruetter och ett par överraskande avåkningar. Fick föresten också ett plötsligt motorstopp precis när starten gick i Copenhagen Grand Prix, men precis innan ansiktet fick Janne Hansson´s blekröda overallfärg, så startade motorn. Hursomhelst, så var det småpotatis jmf med resten av gängets problem.

Vi har iallafall haft tur med vädret i år! Tur och tur! Efter nästan 10 år av Historisk racing i
regn och stekande hetta, så har jag kommit fram till slutsatsen som säkert många av Er visste redan för 20-30 år sedan dvs. att man är alltid våt och fuktig som racerförare. Regnar det, så är overallen dyngsur utanpå. Är det stekande hett, så svettas man som en kolare på en Atlantångare och då är underställ samt overall dyngsur inuti. Med detta som bakgrund så kan man strunta helt och hållet i vad det är för väder, eftersom man blir våt och fuktig oavsett vädret. Nej! Låt vädret bli en bisak och låt oss hellre ha fokus på att köra racing och ha det trevligt tillsammans.

Ni kanske undrade vad det var för dunkla sidor av intriger, maktkamper, sammansvärjningar, svek, avund, konspirationer, tjyv och rackarspel som gömde sig i kulisserna? Så här i efterhand, så var det kanske lite väl överdrivit. Men den incident som motsvarar allt ovanstående, är under avslutningskaffet efter prisutdelningen på Svensk Sportvagns Meeting. Helt överraskande och innan alla var beredda, så tog Bosse Lindgren en större bit av Veteflätan än oss alla andra vid fikabordet. Med detta, så har Ni nog fått en bra inblick i den brutala och dunkla verklighet som råder i Förkrigsklassen. Man kan undra vad för nytt tjyv och rackarspel, som kommer under tävlingssäsongen 2010? Fortsättning följer

B

Summering _2009_2

Bild innan Bosse Lindgren tog den största biten av Veteflätan.

Summering _2009_1

Bild efter att Bosse Lindgren har tagit den största biten av Veteflätan.

Ni kanske också undrade vad som hände med de två kvarvarande indianpojkarna? Jo! så här ligger det till. Redan innan säsongen startade så stod det klart att Roy Palm inte skulle få klar sin nya MG N typ under 2009. I och med detta, så blev det inga smörgåstårtor heller. Alltså var de bara 1 kvar. Vem var då den siste Mohikanen? Jo! Det var Bengt Dahlgren. Bengt hade egentligen inga större maskinella problem. Kanske lite med förväljarlådan, men huvudanledningen var mer ett gammalt ryggskott som gjorde sig påmint och därför kunde han inte delta på de sista tävlingarna och så var det inga indianpojkar kvar. Men en sak som är säker är att nästa tävlingssäsong,
så är alla indianpojkarna tillbaka med kraft och återställda bilar.

Vid gåspennan,

Glenn Billqvist


PS. Ni trodde kanske att jag inte kunde räkna, men jag är den saknade %:en, eftersom jag har långt kvar till de 60. DS

Webbplats av Pindo Design | Bakgrundsbild av Racefoto