Prescott 2008 (La vie en Bleu)

Prescott Logo

Upptakten till Prescott Hill började en skön och solig novemberdag hos Roy Palm i Tävelsås utanför Växjö, han med dom goda smörgåstårtorna ni vet! För Er som inte vet, så bjuds det alltid på goda och saftiga smörgåstårtor hos Roy. När vi  lägger upp nya planer inför kommande racingsäsong.

Dom flesta som kör i förkrigsklassen samlades denna dag hos Roy (Han med dom...) för att summera racingsäsongen som gick och blicka framåt mot nästa racingsäsong 2008. Det var livlig diskussion blandad med skratt och historier om dråpliga incidenter ifrån året som gick: t.ex. Magnus spruckna vipparm på sista tävlingen, Glenns otäta kompressor i Karlskoga som spred en dimridå som hade uppskattats under det 30-åriga kriget. Eller när Bengts rygg liknade en räfflad durkplåt efter en natts sömn på lastbilsflaket. Mest av allt historien om när Janne var på toaletten och starten gick... Tyvärr räcker inte pappret till för att nämna alla historier som kom upp på detta möte. Men historien som pappret måste räcka till, är den om resan till Prescott Hill i England.

Som sagt! Mötet som vi hade var ganska normalt tills Janne "Uppställ" Hansson nämner att vi har fått en inbjudan att tävla på "La vie en bleu" i Prescott. För Er som inte känner Janne, så är det han som har den där väldigt breda Blåa Bugatti 35:an (3,72 meter bred och 1,62 meter lång).

Janne

Efter detta var mötet inte sej likt. Klart vi skall till England ropade en del, men det fanns dock lite tveksamheter i gänget. Argumenten var klart viktiga att begrunda så som, det regnar alltid i England, hur kommer vi till Danmark för överfart till England om isen inte är frusen tillräckligt mellan Stora Bält och Lilla Bält. England har fortfarande västertrafik.  Den traditionella engelska maten är inte god (rice & curry) och en vecka utan matjessill och potatis fungerar helt enkelt inte. Då säger Magnus den förlösande meningen - Jag har hört att där är en bro mellan Stora- och Lilla Bält! Innan någon hann hitta nya motargument, så satte Roy (Han med...) på en film ifrån 30- och 40-talet om just tävlingarna på Prescott Hill. Saken var biff! Nu var alla eniga: vi skall till Prescott. Vi har aldrig stått så enade som nu. Jacta alea est.

Vi delade upp arbetsbördan inom gruppen för att fixa biljetter, boka hotell, kolla priser på färjan över Esbjerg-Harwich, checka att det verkligen fanns en bro mellan Lilla och Stora Bält, kommunicera med Bugatti-klubben som arrangerar tävlingen på Prescott Hill, etc, etc.

Efter ett febrilt arbete inom gruppen (e-mail, fax, stensiler, sms), så var allt på plats. Hela 6 bilar och 13 personer kom att representera Svenska Landslaget i förkrigsklassen på Prescott. Det var 2 Bugatti med Per-Olof Håkansson och Janne "Uppställ" Hanson i spetsen, Bengt Dahlgren´s MG, Magnus Neergaard´s Riley, Glenn Billqvist´s Mathis och han med smörgåstårtan´s Rally/salmson.

Det var också en brokig skara människor som skulle med. Någon var äldre och någon var yngre. Vissa hade frugan med, vissa hade kompisen med. Någon hade en röd tävlingsoverall och någon hade en blå. Vissa pratade bred skånska, någon pratade småländska, och tillika pratade någon uppländska. En var f.d Maskin Chief och en annan var tandläkare. Hujeda mig - Hur skall denna resan sluta? Resan till England sattes till den 22 Maj och vi skulle mötas samma dag kl. 12:00 på Shell i Malmö innan Öresundsbron.

Nu var det bara att vänta in Dagen D. Slutligen kom den dagen och vilken dag sedan! Solen stod högt på himlen och det var 20 grader plus. Vi kunde inte få en bättre start. Alla mötte upp på Shell innan Öresundsbron och tog en första fika. Alla var spända och förväntansfulla inför detta äventyr och humöret var på topp. Vi lade upp lite planer och riktlinjer inför färden mot Esbjerg. Vi hade en lång färd framför oss. 37 mil till Esbjerg och färjan och sedan 35 mil ifrån Harwich i England till Prescott utanför Cheltenham.

Vi kom iväg i en fin karavan á la Circus Bennewise. Vi höll ihop ganska bra i början eftersom vi kommit överens att köra i 80 km/h. Problemet för karavanen att hålla ihop var att ledarbilen (Glenn´s amerikanske Auburn) också höll 80, fast i miles/h. Efter en lång färd och ett par fikaraster, så var vi äntligen framme i Esbjerg för en lugn och stilla överfart till England.

Efter att alla hade checkat in och gjort sej hemmastadda i hytten så var det dags för en härlig aftonbuffé. Vi hade reserverat ett par bord för den Svenska delegationen. Det åts och dracks i takt med solnedgången. Stämningen var på topp. Roy (Han med...) blev 60 i slutet av april, så vi passade på att fira honom under middagen med pompa och ståt. De matglada skåningarna åt och åt. Till sist var deras skjortor så utspända, att vi var rädda att någon av oss skulle gå samma öde till mötes som Karl den XII. Efter en avslutande drink i baren, så var det dags för en skön sömn efter alla dagens strapatser.

Nu var vi äntligen i England och solen stod högt på himlen och det var riktigt varmt och skönt. Vi kom väl av båten och samlades utanför hamnområdet för att köra vidare mot Prescott. Vis av erfarenheten lät vi Glenn och hans Auburn köra sist, med påföljd att han körde fel i första rondellen och skapade kaos i karavanen igen. Några inväntade Glenn och nu fick han köra i mitten av karavanen och allt var frid och fröjd.

35 mil i England är inte det samma som 35 mil i Danmark. Det var en lång och mödosam färd, framför allt när vi körde på M25 (världens största parkeringsplats). Efter 9 timmar, så var vi äntligen framme på Prescott . Om humöret inte var på topp innnan, så var det nu. Bugatti klubbens General Manager, Ian Patton mötte upp och hälsade oss välkomna. Vi blev anvisade en plats där alla Svenska förkrigskärror skulle stå. Vi fick en fin plats och med en fantastisk vacker utsikt. Hela Prescott Hill med omnejd liknar ett sagolandskap hämtat ifrån Askungen och de sju dalmatinerna.

När väl alla bilar var på plats vad de dags att hitta hotellen eller rättare sagt "säng och i bästa fall frukost". När alla var installerade, så mötte vi upp på en indisk restaurang för att få något i magen innan det var dags för sängen. Det där "med något i magen" var inte att leka med. Ansiktsuttrycket varierade med styrkan på maten. Janne hade dålig erfarenhet med indisk mat sedan tidigare (en smärtsam och sömnlös natt på toaletten). När vi var klara med middagen och ett svidande toalettbesök, så var det dags för sängen. Vi skulle upp i ottan för att anmäla oss och besiktiga bilarna dagen därpå.

Lördagen den 24 maj gick i samma anda som fredagen. Solen var på plats och det utlovades en fin och varm dag. Besiktningen var inte helt problemfri. Svenska hjälmar är inte som engelska hjälmar. Svenska racinghjälmar skall tåla en krock. Engelska skall tåla att se på. Vissa engelska förare hade hjälmen på sidan! Troligtvis för att höra bättre eller att luftflödet till höger öra erfordrades? Hur de sen klarade av att se banan är en annan fråga! De svenskar som inte fick sina hjälmar godkända, fick låna engelska hjälmar. Svenskarna hade dock hjälmen med visiret framåt.

Lördagen den 24 Maj (Öppen klass, alla märken)

Engelsmännen hade komponerat ihop ett handikappsystem som vi körde efter. Gud vet vad det handikapsystemet baserade sej på. Förmodligen på cylindervolym, antal hästkrafter, med eller utan kompressor, bilens ålder och troligen dividerat med antal bokstäver i förarens efternamn! Glenn Billqvist´s Franska Mathis ifrån 1925 och med 40hk hade 70 i handikapp. Bengt Dahlgren´s MG 1933 och med 120hk hade 68 i handikapp, Samma handikapp hade Roy Palm, Magnus Neergrård. Per-Olof Håkansson med sin Bugatti T51 på 180hk hade 58 och Jan "Uppställ" Hansson´s något motorsvagare Bugatti T35B hade 60 i handikapp.

Lördagen var en stor dag för det svenska förkrigslandslaget. Roy Palm kom på en hedervärd andra plats i sin klass. Den Svenska triumfen var ett faktum. Denna pallplacering var värd all möda och slit, för att komma till Prescott. Snabbast svensk var Per-Olof Håkansson och 2:a totalt av alla förkrigsbilar. Roy Palm kom 3:a totalt. De andra förarna hade också bra placeringar, med tanke på att det var första gången vi körde på Prescott.

Svenska resultat i klassen "Bugattis Owners Club Road Car Handicap":
2:a Roy Palm, NCP Rally/Salmson, Tid: 60,12 sek

Bästa tid

Förare Bil Tid Kommentar
Per-Olof Håkansson Bugatti T51 60,09 sek 2:a totalt
Roy Palm NCP Rally/Salmson 60,12 sek 3:a totalt
Jan "Uppställ" Hansson Bugatti T35B 61,02 sek  
Magnus Neergård Riley Brookland 9R 69,50 sek  
Bengt Dahlgren MG Magnette K Type 70,25 sek  
Glenn Billqvist Mathis GM Sport 84,07 sek  

Dagens snabbaste tid (Förkrigs):
Stewart Arklay, Austin Ulster Special, Tid: 59,83 sek (Pre War Austin Seven)

Efter lördagens tävlingen, så var det dags att åka hem och svida om till trevligare klädsel. Vi alla hade anmält oss till middag där alla deltagare och Bugattiklubbens representanter var med. Vi avnjöt en god middag med gott tillhörande vin. Bugattiklubbens General Manager Ian Patton höll ett välkomsttal och hälsade alla välkomna och tackade för en väl genomförd tävlingsdag utan större incidenter. Han tackade för ett stort internationellt deltagande och nämnde att Sverige hade den största representationen efter England och det framkallade stora applåder. Kvällen bjöd sedan på ett brett register av underhållning, allt ifrån jazzband, Can-Can och dans. Can-Can var speciellt uppskattat av den manliga representationen. Efter en trevlig afton, så var det då dags att förbereda sej för nästa dags stora tävling "La vie en Bleu".

Can Can

Söndagen 25 Maj - "La vie en bleu" (Endast för franska bilmärken)

Lördagskvällen var inte specielt blöt, men desto blötare var uppvaknadet på söndagsmorgonen. Vilket väder! Regnet strilade ner febrilt. Den lilla huvudvärken ifrån gårdagen upphörde snabbt, för att snabbt ersättas med en ännu svårare huvudvärk.

Ve och fasa! Vissa av oss hade inget silvertält på våra öppna bilar, så man kunde tänka hur blött allt kommer att bli. Någon borde ha upplyst oss att det faktiskt kan regna i England!

Väl framme på Prescott smög sig paniken närmare. Bilarna skulle flyttas till en gräsmatta nära starten. Blotta tanken på regn, blött gräs, lite uppförsbacke, bil med smala däck gör en rädd för att Prescott´s fina gräsmattor kommer se ut som en nyplöjd åker.

Den enda utmaningen vi hade, var att putta igång Glenn´s Mathis (svagt batteri) i uppförsbacke på vått gräs. Efter flera hopplösa försök och där ett av försöken höll på att sluta med en överkörd Olle Linde. För er som inte känner Olle Linde, så är det han som kör i Midget-klassen. Kör och kör, han har en Midget i alla fall. Som väl var så gick det ganska bra till sist efter att Magnus Neergaard uttryckt en viss förvåning över att vi inte försökte få igång Mathis i nerförsbacken istället. Jo! Men då var det ingen utmaning längre?

Med facit i hand, så borde vi inte fått igång Glenn´s Mathis. På andra tidsträningen skar motorn på värsta avsnittet på banan och han fick rulla tillbaka i motsatt riktning. Så var det sluttävlat för denna gången. Det var inte bara Glenn´s Mathis som råkade ut för missöden. Bengt Dahlgrens MG fick haveri med drivingen mellan vevaxel och kamaxeln och fick också avbryta tävlingen. Ni kanske undrar varför Bengts MG fick vara med på den Franska tävlingen. Jo det visade sej att Bengts MG hade en viss Fransk anknytning, då den hade tävlat på Le Mans 1933, men också ägts av en kusin till General De Gaulle, vars bror... Nä! Nu börjar det bli invecklat, så vi slutar här och fortsätter.

Söndagen var en åter en stor dag för det svenska förkrigslandslaget. Roy Palm kom på en hedervärd andra plats i sin klass. Snabbast Svensk var Jan "Uppställ" Hansson. Tiderna var dock sämre p.g.a våt bana.

Svenska resultat i klassen "Pre war Cars up to 1500cc":
2:a Roy Palm, NCP Rally/Salmson, Tid: 70,90 sek

Bästa tid

Förare Bil Tid Klass
Jan "Uppställ" Hansson Bugatti T35B 65,64 sek Grand Prix Bugatti Cars Handicap
Per-Olof Håkansson Bugatti T51 66,85 sek Grand Prix Bugatti Cars Handicap
Roy Palm NCP Rally/Salmson 70,90 sek Pre War Cars up to 1500 cc
Magnus Neergård Riley Brookland 9R 70,97 sek Pre War Cars up to 1500 cc
Bengt Dahlgren MG Magnette K Type 83,18 sek Pre War Cars up to 1100 cc
Glenn Billqvist Mathis GM Sport FAIL (motorfel) Pre War Cars up to 1500 cc

Dagens snabbaste tid (Förkrigs):
Charles Dean, Bugatti T51, Tid: 59,06 sek (Grand Prix Bugatti Cars Handicap)

Bugattiklubben hade också arrangerat en trevlig inbjudan till alla internationella deltagare. Bugattiklubben bjöd på en eftermiddagscocktail med tilltugg samt möjligheten att gå runt och beskåda Bugattimuséet. Bugattiklubbens ordförande, Sir John Venables-Llewelyn hälsade alla välkomna och pratade lite med oss alla och en var.

Så var då tyvärr tävlingen över för denna gången och det var dags att sakta åka tillbaka till Sverige. Innan vi skildes åt, så hade vi en avslutande middag på samma indiska restaurang som tidigare. Avsked är alltid smärtsamma och det var det bokstavligen! Hur som helst, så hade vi en trevlig och glädjefylld middag. Det pratades om de fina resultaten och roliga minnen vi hade ifrån dagarna på Prescott. Dagen efter skiljdes vi åt för ett par dagar innan vi sammanstrålade igen för en gemensam överfart till Danmark.

Överfarten till Danmark avslutades precis som den började dvs. med en trevlig aftonbuffé och där alla åter igen delade med sej av de fina minnen ifrån Prescott Hill samt de dagarna där alla var ute på egna äventyr i olika delar av England. Efter en avslutande drink i baren, så var det dags att gå till kojs.

Väl framme så, körde vi i väg som en samlad skara, men sen skingrades vi för vinden; någon skulle tanka och någon körde fel i en rondell och någon skulle handla, etc. Vi alla kom lyckligt hem till sist.

När Ni läser denna reseskildring, så är vi planeringsstadiet för att eventuellt åka och tävla i Tyskland på Klausenrennen 2009. Hur den resan skall bli, vågar vi inte ens spekulera i.

Klausrennen

PS. Om någon har sett ett vitt tanklock på Shellstationen i Esbjerg, så hör av Er till Glenn. DS

Webbplats av Pindo Design | Bakgrundsbild av Racefoto